Konsten att skapa ett hållbart givande, del 4: Förändra negativa beteendemönster

När det gäller anknytningsmönster finns det några saker vi kan börja undersöka hos oss själva. Detta kan göras antingen på egen hand, med stöd av en person som står dig nära och du litar på, eller med en terapeut. Alla destruktiva anknytningsmönster bygger på självuppoffrande beteende, ursprungligen inlärda för att ta hand om anknytningspersoner. En bra utgångspunkt är således att bli uppmärksam på i vilka situationer du har ett hälsosamt behov, önskan eller vilja men inte agerar i linje med det. Med andra ord, när du vill något för dig själv, men istället gör något för att du tror att det är vad andra vill. Detta är essensen i en inre konflikt – inre behov blir ångestfyllda i ljuset av medvetna eller omedvetna förväntningar på avvisande eller bestraffning från omgivningen. Det är viktigt att påpeka att sättet vi ignorerar ett behov på kan variera i stor utsträckning. Det kan vara allt från att vi tystnar, blir tillbakadragna, skamsna och självkritiska till att vi blir arga, dricker alkohol, pratar mycket eller pushar oss själva att arbeta mer än vad vi egentligen mår bra av.

Ett annat sätt att närma sig upptäckter av inre konflikter är att noggrant undersöka när du upplever ångest. Ångest, kan som omnämndes i tidigare artikel, yttras på flera olika sätt. Här listar jag flera symtom på ångest, från “mildare” ångestsymtom till mer överväldigande: Kroppslig spänning, tryck över bröstet, huvudvärk, magont, illamående, migrän, smärta, förlust av kraft i kroppen, svårigheter att tänka klart, svårigheter att se och höra tydligt, yrsel, förvirring, overklighetskänslor och att tappa kontakt med verkligheten. I situationer där du upplever ångest - börja reflektera kring vad det kan vara för behov inom dig som önskar ta plats, och vad du är orolig skulle hända om dina behov skulle fått ta mer plats.

När vi identifierat en situation som är ångestfylld, ett inre hälsosamt behov och en vana av att dra sig tillbaka eller dölja detta behov har vi tydligare förståelse för hur den inre konflikten manifesteras i nutid. Ett nästa steg kan då vara att börja reflektera kring – Var kommer detta mönster ifrån? När kan det ha varit viktigt för dig att dölja dina känslor, behov och din vilja? Ställ dessa frågor till dig själv, eller dela med dig av dina funderingar som andra. Gör detta mer som ett nyfiket utforskande snarare än på ett sätt där du kräver ett svar från dig själv. Kanske väcks smärtsamma minnen som kan ha format ditt defensiva beteende. Eller väcks inget speciellt, i vilket fall du bara kan fortsätta bära med dig frågan om försvarens ursprung.

När vi identifierat situationer där vi använder försvar för att undvika att visa upp vad vi egentligen vill, kan vi också börja experimentera med att fundera på hur det skulle vara och se ut om vi faktiskt gav uttryck för våra känslor och behov. Finns det situationer där du skulle våga ta ett steg och vara sårbar genom att dela med dig av vad du känner eller vill? Situationer där du rationellt vet vad du borde säga eller göra, men där du av känslomässiga skäl döljer vad du egentligen vill? Det är genom att förstå och samla nya erfarenheter av att vara känslomässigt öppen som förändring av våra inre arbetsmodeller sker. Sakta men säkert kan vi genom att i en trygg miljö vara öppna, ärliga och sårbara, bygga upp en bank av nya upplevelser och kunskap om att det i nutid går att dela med oss av vad vi vill. När vi börjar respektera och dela med oss av våra egna önskningar och behov kan omgivningen börja förstå vad vi faktiskt vill och själva ta ställning till detta, istället för att vi tar ställning åt omgivningen genom att dölja vad vi egentligen vill. Oberoende av omgivningens respons kan vi börja utforska hur livet blir när vi vågar följa vår inre kompass.

Nedan följer en listversion av ovanstående utforskande:

Vi har diskuterat och utforskat psykologisk forskning kopplat till anknytningsmönster, och lärt oss hur barns beroende av föräldrarnas omsorg leder till att de kan göra avkall på egna behov. Detta leder till att individens egna behov och egna välmående blir ångestfyllt, och något som denne systematiskt börjar undvika att vara i kontakt med. Vi undersökte sedan hur det även i samhället finns många strömningar som påverkar oss i en riktning där vi blir beroende av extern stimulans för att få kickar av välmående. Vi konstaterade hur givande till andra behöver kombineras med givande och omtanke för oss själva och hur givande grundat i en känsla av otillräcklighet riskerar att leda till givande som inte är hållbart. Slutligen har vi utforskat flera sätt som vi kan börja adressera den inre känsla av otillräcklighet som kan driva ohållbart givande, och hur vi kan börja förvandla den till en hälsosam drivkraft för givande grundad i inre tillfredsställelse. Att understryka är att givande i sig är en aktivitet som vi mår bra av, men när det stöttas av ett stabilt självomhändertagande blir ditt mående minst dubbelt så bra. När välbefinnandet som kommer av givande kombineras med välbefinnandet som kommer av att ta hand om oss själva kan vi göra Effektiv Altruism till en hållbar positiv rörelse i samhället.